TV-programmet ”Vem vill bli miljonär?” har varit en sensation ända sedan det först sändes år 1998. Med sitt unika format och möjligheten för deltagarna att vinna en enorm prissumma har programmet fängslat tittare världen över.
Underhållningsindustrin utvecklas snabbt. Trots detta står ”Vem vill bli miljonär?” starkt och verkar inte visa några tecken på att tappa i popularitet. Snarare tvärtom. Tv-tittare bänkar sig fortfarande framför nya avsnitt och konceptet har dessutom tagit sig över i andra medium. Bland annat kan du själva ha chansen att bli en vinnare genom att spela who wants to be a millionaire casino. Eller varför inte utmana vänner i brädspelsversionen av programmet?
För att stifta lite närmare bekantskap med programmet har det nu blivit dags att ta en djupdykning i dess historia, utforska hur tävlandet går till samt upptäcka hur ”Vem vill bli miljonär?” tagit sig ut i andra delar av underhållningsvärlden.
Programmets historia
”Vem vill bli miljonär?” skapades ursprungligen av den brittiska producenten David Briggs, som utvecklade formatet för tv-kanalen ITV:s räkning. Den första säsongen av programmet sändes i Storbritannien 1998 och det tog inte lång tid innan framgången var ett faktum. Britterna älskade programmet och kunde helt enkelt inte slita sig från tv-apparaterna. Hela England var fast.
En stor del av programmets framgång går att hitta i valet av programledare. Chris Tarrant var mannen som ledde originalprogrammet och hans karismatiska framtoning gav honom snabbt ett enormt kändisskap i hemlandet. Han hade en speciell förmåga att skapa spänning i tv-studion som gjorde ”Vem vill bli miljonär?” än mer underhållande att titta på. Just valet av programledare har sedan visat sig vara en avgörande faktor för programmets popularitet i andra länder.
Tillsamman med Chris Tarrants karisma fanns det ytterligare en faktor som ledde ”Vem vill bli miljonär?” till framgång i först Storbritannien och sedan resten av världen. Nämligen den mänskliga faktorn. Tittarna kunde relatera till deltagarna och deras nervositet när de inte var helt säkra på svaret på en fråga eller deras eufori när det visade sig att de hade gissat rätt. Deltagarna representerade vanliga människor och deras framgångar gav en känsla av hopp och möjligheter för tv-tittarna hemma i soffan.
Efter framgångarna i Storbritannien spred sig ”Vem vill bli miljonär?” till andra länder runtom i världen. Programmet har anpassats och sänts i över 120 länder, inklusive USA, Tyskland, Australien, Frankrike, Spanien, Indien, Braslien och självklart Sverige.
När programmet lanserades i Sverige år 2000 hette det just ”Vem vill bli miljonär?”. Det sändes på TV4, men bytte redan efter bara några år namn till Postkodmiljonären. När det anlände i tv-tablåerna vid millennieskiftet blev det en succé på en gång. Toppnoteringen för programmet mättes upp till hela tre miljoner tittare.
Konceptet
Konceptet bakom ”Vem vill bli miljonär?” är lika enkelt som det är spännande. En deltagare tävlar för att svara på en serie allt svårare frågor och har chansen att vinna en stor summa prispengar. Som namnet på programmet antyder är vanligtvis en miljon den högsta prissumman. Det gör att vinsten alltså är större i till exempel USA än vad den är i Sverige med tanke på valutornas olika värde.
Om deltagaren svarare rätt på en fråga hoppar den upp till nästa nivå med en svårare fråga än den innan. Samtidigt höjs prissumman gradvis. Sammanlagt är det 15 frågor som ska besvaras. Svarar man fel åker man ut på en gång. Till sitt förfogande har deltagaren, förutom sin egen kunskap och allmänbildning, tillgång till tre hjälpmedel.
Det första kallas ”50/50” och om man väljer att använda sig av detta raderas två av de fyra svarsalternativen. Med andra ord är det 50 procents chans att deltagaren väljer rätt. Det andra hjälpmedlet kallas ”Ring en vän” och är ungefär vad det låter. Man får helt enkelt ringa någon man känner och be denne hjälpa en med svaret på en fråga. Det tredje och sista sättet som man kan få hjälp på är genom något som kallas ”Publiken”. Då får publiken i tv-studion rösta om vilket av de fyra alternativen som de tror är rätt.
”Vem vill bli miljonär?” i andra sammanhang
Programmets popularitet har gjort avtryck i andra arenor än bara inom tv-världen. Med tanke på att i princip alla har tillgång till och använder sig av internet är det inte så konstigt att man kan hitta mängder av olika spel på webben som är inspirerade av programmet. Samma gäller den uppsjö av appar som närmast skamlöst imiterar programmets koncept.
Dessutom finns det som nämnt även brädspel att ta del av. Att ”Vem vill bli miljonär?” har nått ut i så många olika sammanhang är egentligen inte särskilt märkligt. Människor älskar att tävla och många är väldigt förtjusta i quiz. Att då på sätt och vis kunna vara med i programmet själva, genom ett mobilspel eller brädspel, är minst sagt inbjudande.
Det finns även att annat sammanhang där ”Vem vill bli miljonär?” spelar en viktig roll. Nämligen i filmen ”Slumdog Millionaire”. Filmen, som är regisserad av Danny Boyle, handlar om en ung indisk pojke som deltar i den indiska versionen av ”Vem vill bli miljonär?”. Pojken, som spelas av Dev Patel, växte upp i fattigdom och överraskar alla när han genom olika minnen lyckas svara rätt på frågorna och vinna hela tävlingen. Filmen blev en enorm succé och prisades stort på Academy Awards där den vann hela åtta Oscar-statyetter, bland annat i kategorien ”bästa film”.
Ända sedan lanseringen 1998 har ”Vem vill bli miljonär?” varit en viktig del i många människors vardag. Programmet blandar spänning, underhållning och allmänbildning på ett sätt som få andra tv-frågesporter har lyckats med. Ett tydligt tecken på själva namnets popularitet är att många människor i Sverige fortfarande kallar det för just ”Vem vill bli miljonär?” trots att det har hetat ”Postkodmiljonären” i dryg 18 år.
Programmet visar inga tecken på att lägga ner. Skulle det göra det hade nog många tv-tittare blivit riktigt upprörda. ”Vem vill bli miljonär?” har haft en speciell roll inom frågesporternas värld, både när det kommer till tv-programmet och spel i andra sammanhang.