Finlands flagga eller Finlands blåvita flagga är en symbol för Finlands självständighet och identitet. Vad är dess historia och vad representerar den?
Bakgrund
Finlands flagga antogs första gången den 29 maj 1918, ungefär sex månader efter att Finland hade förklarat sig självständigt från Ryssland. En tävling annonserades för att välja en flagga som skulle representera det unga landet, och det vinnande bidraget var ritat av konstnären Eero Snellman.
Design
Den finska flaggan består av ett blått kors på en vit bakgrund. Korsets skärning går igenom mitten av flaggan och sträcker sig ända ut till kanten. Den blåa färgen representerar de finska sjöarnas och himlens renhet, medan det vita symboliserar snön och isen som täcker landet under vintern.
Symbolik
Finlands flagga symboliserar landets självständighet och frihet, men har också en djupare betydelse för den finska kulturen. Korset, som är vanligt i de nordiska ländernas flaggor, anses representera kristendomen och kristen kultur. Dessutom anses flaggan symbolisera landets kontraster mellan kust och inland, som präglas av stora sjöar och skogar.
Användning
Flaggan används vid flera offentliga tillfällen som till exempel nationaldagen, självständighetsdagen och andra högtider. Det är också vanligt att hissa flaggan vid privata tillfällen som födelsedagar, bröllop och studentfiranden.
Sammanfattning
Finlands flagga är en symbol för Finnarnas självständighet, renhet och frihet. Den består av ett blått kors på en vit bakgrund och antogs första gången den 29 maj 1918. Flaggan har en djup symbolik för den finska kulturen och används vid både offentliga och privata tillfällen.