Naturen har utvecklat några av världens giftigaste djur genom miljontals år av evolution. Dessa varelser har utvecklat komplexa giftsystem som gör dem till några av planetens mest letala varelser, från mikroskopiska havslevande organismer till landlevande reptiler.
Havslevande arter
Blåringad bläckfisk
Denna lilla bläckfisk på bara 12-20 cm är en av havets dödligaste invånare. Dess gift tetrodotoxin är så potent att det inte finns något känt motgift. Giftet blockerar nervimpulser och kan orsaka total muskelförlamning inom minuter.
Kubmanet
Med sina nästan osynliga tentakler är kubmaneten ett av världens giftigaste djur. Dess gift påverkar hjärta, nervsystem och hudceller samtidigt. Ett möte kan vara dödligt inom 2-5 minuter utan omedelbar behandling.
Landlevande arter
Inlandstaipan
Som världens giftigaste orm har inlandstaipan ett extremt potent neurotoxiskt gift. Ett enda bett innehåller tillräckligt med gift för att döda 100 vuxna människor eller 250 000 möss. Ormen använder detta kraftfulla vapen för att paralysera sina byten momentant.
Gul pilgiftsgroda
Denna lilla groda från Colombias regnskogar är ett av naturens mest giftiga djur. Den lagrar gift från sin diet av giftiga insekter och kan innehålla upp till 1900 mikrogram gift – nog för att döda 10 vuxna människor.
Leddjur
Sydlig svart änka
Denna spindel har ett neurotoxiskt gift 15 gånger starkare än en skallerorms. Giftet påverkar nervändarna och orsakar intensiv smärta, muskelkramper och svettningar.
Dödsmaneten
Med sina 60 tentakler fyllda av miljontals nässelceller är dödsmaneten extremt farlig. Ett enda exemplar innehåller tillräckligt med gift för att döda 60 människor. Dess gift är både cardiotoxiskt och neurotoxiskt.
Giftproduktion och effekter
Giftmekanismer
De flesta gifterna påverkar antingen nervsystemet (neurotoxiner) eller blodet och vävnaderna (hemotoxiner). Vissa arter kombinerar olika gifttyper för maximal effekt.
Defensiva system
Många av dessa djur använder sina giftsystem primärt för försvar, inte för jakt. Färgglada varningssignaler är vanliga hos giftiga arter som pilgiftsgrodor och getingar.